Att göra något uppmärksammat av ingredienserna glass + Mange Schmidt är naturligtvis lite av en utmaning. Resultatet kan man se nedan. Jag hittade dessutom ett gammalt brev med en form av pitch som jag skickade till Burger King som kanske förklarar intentionen med filmen.

Lika skyldiga som jag som var regissör och kreatör var även ADn Maria Häggman och Copyn Daniel Röjnemark.

Mange

Schmidt – the not very true story.

”Mange Schmidt – the not very true story.

Dokumentärfilmen om Mange Schmidt utspelar sig på ej namngivet svenskt Burger King någonstans i Stockholmstrakten. Filmen har en tragikomisk ton i samma anda som American Movie och The Office. Filmen är i själva verket en fiktiv berättelse och utger sig bara för att vara sann, så vad vi pratar om är snarast en mockumentary eller fejk-dokumentär på svenska. Tonen, känslan och språket ger likväl en helt och hållet autentisk stämning. Betraktaren ska helt enkelt tro att det som visas är helt och hållet på riktigt.

Filmens längd beräknas hamna någonstans mellan 7 och 14 minuter beroende på vilket material vi kan få ihop, som i sin tur beror på väder, vind, location, aktörer osv. Målet är att göra en film som trots sin ringa längd känns som en ”riktig” dokumentär med titel, for- och eftertexter och allt som hör en ”riktig” produktion till.

Historien berättas utifrån en dramaturgisk idé a la ”get in late, get out early” och med cinema varités formspråk. ”Get in late, get out early” eftersom vi bara berättar brottstycken om Mange och hans historia. Vi ger ingen fullständig bild, det är upp till betraktaren att fylla luckorna. Cinema varité därför att vi är där till synes utan orsak och mål. Filmen har inget uppenbarat manus, vi är där när det händer, vi är en betraktare som registrera utan att kommentera.

Filmens kommersiella mål är att dels exponera Mange samt Manges re-make av ”Glassigt”, dels exponera Burger King.

Filmens dramaturgiska mål är att berätta en historia om vår Mange Schmidt (som förmodligen har väldigt lite med verklighetens att göra!) utifrån följande premisser:

Mange Schmidt har en obestämd ålder av mellan 25 och 40 år.

Mange Schmidt är en föredetting, ett won-hit-wonder, en vars femton minuter i strålkastarljuset är över och vars window of opportunity redan är stängt.

Mange Schmidt jobbar på Burger King -fast han är på väg bort. Och ändå samtidigt väldigt fast.

Mange Schmidt gör allt för att synas och finnas och lever efter devisen att om man inte syns så finns man inte.

Mange Schmidt uppträder när han får chansen och hamnar i de mest bisarra sammanhang, t ex på barnkalas i restaurangen eller för de anställda inne i personalrummet (med eller mot deras vilja).

Mange Schmidt är egentligen en ganska sorglig uppsyn. Han har egentligen inget eget liv och känns ganska tragisk. Det är svårt att förstå att den här mannen för bara ett år sedan stod i rampljuset och var en av de få utvalda, och hade ”det”.

Filmen utspelar sig i och utanför Burger Kingrestaurangen, i ett antal scener filmade under olika delar av dygnet. I skrivande stund finns inget färdigt manus men ett utkast till scener som kan komma att bli fler eller strykas beroende på vad som passar filmen bäst.

Exempel på scener (som saknar inbördes dramaturgisk ordning):

Mange Schmidt håller en improviserad, på eget initiativ, uppträdande på restaurangen inför en samling lika förvånade och upphetsade som skrämda dagisbarn. Han framför naturligtvis ”BKool” live, sjungandes tillsammans med en ”boom-box” (en jättestor band/cd-spelare)

Mange Schmidt står i kassan och ser håglös ut.

Mange Schmidt får en utskällning av chefen bakom en stängd dörr (betraktaren bara anar vad som händer, ser det genom ett fönster men hör aldrig vad som sägs).

Mange Schmidt tar för långa raster och röker för många cigaretter. Han blir upprepade gånger uppmanad (utan att hörsamma) av chefen att återgå till jobbet.

Mange Schmidt får skära lök.

Mange Schmidt får städa frysen men använder den mest som primalterapi för att få skrika ut sin ångest bakom stängda dörrar.

Mange Schmidt pratar i kameran om hur mycket han har på gång, allt han har gjort, baktalar sina kollegor och chef, skryter, ljuger och hittar på. Allt för att framstå som så mycket bättre än alla andra och vad han själv är. I förbifarten säger både kollegor och chefen att han snackar skit och borde dra upp sina byxor som håller på att trilla ner (Mange Schmidt har såklart hip-hop-pimpat sina arbetsbyxor).

Mange Schmidt pratar i största hemlighet med chefen om det är hög tid att han blir befordrad.

Mange Schmidt freestylar framför kameran (naturligtvis ”BKool”).

Mange Schmidt övar upp sin autograf och tag.

Mange Schmidt stänger restaurangen och eftertexterna rullar tillsammans med ”BKool”.

För att kunna genomföra projektet som  det är beskrivet ovan så behöver vi tillgång till en Burger King restaurang. En restaurang som inte ligger i centrala delarna av Stockholm, utan en bit ifrån, vid en vägkant med drive-in. Vi behöver tillgång under ett par timmar innan lunch, ett par timmar på eftermiddagen och någon timme kring stängningsdags. Vi behöver få tillgång till utrymmen såväl bakom som framför kassan. Vi behöver tillgång till någon som kan agera chef och några som kan agera kollegor. Naturligtvis vill vi störa den vardagliga verksamheten så lite vi bara kan. Vi är självklart medvetna om att det är en arbetsplats och att restaurangen måste kunna betjäna sina kunder. Bäst hade det varit om vi hade kunnat använda oss av, i mån av att de har tid,  personalen i restaurangen. För att skapa en så autentisk känsla som möjligt. Vi vill använda Burger King (av uppenbar anledning) med dess personal och interiör som en fond, scenografi och rekvisita.

Vi kommer också behöva tillgång till ett antal dagisbarn, i åldern 4-6 år, mellan 4 och 10 st. De skall agera publik till Mange Schmidts framträdande samtidigt som de äter. Burger King kommer alltså att behöva stå för ett antal menyer.

Inspelningen kan inte påbörjas förrän v23, förslagsvis under torsdag (efter lunch och framåt) och fredag (morgonscener) 7-8 juni.

Ser fram emot att träffas och prata på fredag. Det är mycket som behöver ordas och fixas eftersom det är så ont om tid tills filmen skall stå klar (en knapp vecka efter inspelning). Vi tror att, nu när vi hittat ett rimligt sammanhang att stoppa Mange Schmidts ”BKool” , kan det bli en riktigt rolig film som verkligen skulle bli en unik produkt och som har en rimlig chans att få uppmärksamhet på webben.

Mvh.
Andreas Sundqvist
Design, Film & Multimedia”